Söndagskrönikan: En uppkopplad vecka på sjukhus
Onsdagsmorgonen den 17 februari slutade med att ambulans fick komma och hämta mig för en inläggning på sjukhuset. Det var min gamla Crohns sjukdom som strulade igen med kombination av aktivt skov och något som fastnat i den sargade tunntarmen.
| Annons – artikeln fortsätter under annonsen | |
Jag ligger fortfarande kvar i sjuksängen, men sedan fredags behöver jag inte dropp längre. Nu kan jag äta flytade föda och dricka hur mycket jag vill (med dropp är det max fem deciliter per dygn, vilket inte är så mycket när man behöver både vätska för att skölja ner alla tabletter samt, naturligtvis, kaffe).
Hur som helst är jag bättre och tiden har flutit på rätt snabbt här. Jag ligger på en avdelning där mobiltelefoni har grönt ljus, så jag har dels en bärbar dator med mobilt bredband och dels min iPhone 3GS. Ni som följer mig på Twitter har säkert tagit del av mitt eviga tjötande dagarna i ända… ;-)
iPhonen har verkligen visat sin rätta sida här! Den första veckan här hade jag inte så stora möjligheter att använda datorn, eftersom jag inte kunde sitta upp på grund av buksmärtor, och då var iPhone otroligt smidigt! Via den har jag hållt kontakt med alla. E-post, Twitter, Facebook, bloggen, SMS och, sist men inte minst, själva telefonen.
Jag har faktiskt fått väldigt många brev från läsare som följt min rapportering på Twitter. Det är till exempel andra som också har Crohns, antingen själva eller i familjen, och det är folk som lider av andra kroniska sjukdomar, men även läsare som bara visar sitt engagemang.
Det är riktigt kul!
Som någon skrev, har jag varit extremt öppen med min sjukdom i Twitter-postningarna. Det kanske stämmer. Jag har egentligen bara varit ärlig och mig själv. Att twittra om vad som händer i sjuksängen håller dels mina bekanta uppdaterade, och dels håller det mig upptagen.
Numera postar jag inte så många Crohns-tweets, men det är för att jag alltså blivit av med dropp och kan sitta vid datorn, och vara uppe och gå. Det var aningen drygare när jag bara kunde ligga i sängen dygnet runt.
Men som alla säkert har märkt så tar jag det här med Crohns rätt lättsamt. Jag har sett så många otroligt bittra människor med sjukdomen, som kastar in handduken och ger upp bara för att de ligger på sjukhus. Min inställning är att mitt liv pågår lika mycket här, som när jag är frisk och kry hemma.
Nu råkar jag bara vara sjuk och då får man anpassa sig efter situationen. Att tjura ihop och bli bitter hjälper inte till ett skit med någonting. Därför skämtar jag exempelvis gladeligen om stora kortisonsprutor, blodbad vid snedstukna nålar, diarréklockor, konceptet flytande föda och allt annat man stöter på härinne.
Att kunna blogga lite igen har givit mig ordentligt med energi. Det är väldigt roligt att göra kreativa saker. I och med att kortisonsprutorna gör mig fullständigt speedad sover jag bara 2-3 timmar per dygn och då blir det mycket tid över till att surfa och skriva. Men det ser jag inte som något jobb. Det är ett rent nöje och jag hoppas ni får ut något av bloggandet även när eder bloggare ligger på sjukhus. :-)
Jag vet inte när jag får åka hem från sjukhuset. På måndag ska jag testa en ny form av medicinering, sedan får vi se vad som händer med mig. Fungerar det bra hoppas jag att jag får åka hem snarast.
För även om jag försöker göra det bästa av situationen i sjukhussängen, vill jag naturligtvis hela tiden få komma hem till min älskade familj.
Mobilt bredband hos Tre Testvinnare – snabbt, stabilt och bra mobilt Internet! Rekommenderas.
Det strömmar just nu in massor av tips och 
