”Sociala medier har förstört våra unga!”
LOL! Så bör du inte uttrycka dig när du söker jobb i Storbritannien. SVT berättar om att brittiska rekryteringsfirmor och arbetsgivare har ilsknat till över att ungdomar blivit förstörda av sociala medier och Internet. Och med ”förstörda” menar de att ungdomarna inte kommunicerar på samma sätt som de äldre.
Det som de brittiska cheferna beklagar sig över är bland annat att ungdomar i större utsträckning använder sig av e-post istället för att prata (vilket i praktiken betyder telefon). Och sätten att uttrycka sig har också förstörts av att ungdomarna använder SMS-språk.
Obegränsat webbhotell! – StrongBox har obegränsat lagringsutrymme, antal databaser och e-postkonton, gratis domänpekningar. Läs mer, klicka här!
Chefer i Storbritannien har tröttat så mycket på det så kallade SMS-språket, att de börjat skicka anställda ungdomar till kurser där de ska lära sig att kommunicera på det sätt den äldre generationen är van vid. Det går inte att hålla på att använda förkortningar som LOL och IDK (I don’t know).
Rent principiellt är jag inte mycket för att använda sådana här förkortningar, eller smileys, i mina bloggposter. Det ser inte bra ut i löptext, IMHO. Men däremot använder jag dem friskt i sociala medier. Twitter och SMS har sina begränsningar i antalet tecken, och då är det smidigt med förkortningar. Och utan smileys blir det svårt att vara ironiskt så att det inte missuppfattas.
Cheferna som rasar över det här, påpekar också att ungdomar hellre mejlar istället för att prata.
-Det finns exempel från kontor där människor hellre sitter vid sitt skrivbord och mejlar någon som sitter något bord bort, i stället för att ha en konversation. De unga har ingen respekt för sin chef. [SVT]
Ha! Det där känner jag igen. När jag jobbade på Boss Specialtidningar 1997-1999 satt vi i ett öppet kontorslandskap, men vi kommunicerade ändå till 90 procent via e-post eller ICQ (som dök upp då). Det fanns flera skäl till det. Dels var de flesta av oss ganska nördiga och satt klistrade vid datorerna i våra arbetsflow, så då var det enklare att bara flippa iväg ett kort mejl. Och dels höll e-postandet nere ljudnivån – om alla skulle springa runt mellan varandra och prata istället, hade det blivit en jäkla hönsfarm.
Nu inser jag att man måste vara lite speciell för att ha ett jobb som mig. Jag sitter som regel instängd på mitt kontor, ensam hela dagarna. Allt kommunikation med andra människor sker via e-post och telefon (eller Skype, Twitter, Facebook, Google+, MSN Messenger och så vidare). De flesta andra hade förmodligen fått lappsjukan, men jag trivs faktiskt väldigt utmärkt med detta. Och eftersom jag nu nått upp till 35 års ålder, kan jag inte räknas till ungdomsgenerationen längre.
Så själv tror jag de brittiska cheferna helt enkelt är sura på att det inte fungerar likadant längre. Internet och teknikutvecklingen har förändrat vårt sätt att kommunicera. Så är det. Visst har folk rätt att tjura över det här, men förr eller senare måste man acceptera det.
Gillade du inlägget? Dela gärna till dina kompisar!
Tomas
sa,
februari 27, 2012 @ 14:52 | Svara
”Rent principiellt är jag inte mycket för att använda sådana här förkortningar, eller smileys, i mina bloggposter. Det ser inte bra ut i löptext, IMHO.”
Haha, gillar det ironiska tillägget av ”IMHO” där. Men håller med till fullo, sådana förkortningar och smileys hör inte hemma i någorlunda seriösa texter.
Magnus
sa,
februari 27, 2012 @ 14:54 | Svara
Jag kan hålla med om att förkortningar har förstört en del ungdomars kunskaper i svenska. Själv undviker jag förkortningar i foruminlägg och blogginlägg. Enligt mig är det många ungdomar som inte har tillräckliga kunskaper i språket, vilket betyder att de särskriver, använder förkortningar och talspråk – även i de inlämningsuppgifter vi skrev i skolan.
Snabbmeddelanden via Jabber, ICQ, MSN eller liknande protokoll tror jag kan öka effektiviteten bland de anställda. Däremot ser jag hellre att viktig information och längre texterna skrivs som e-postmeddelanden.
Magnus Brink
sa,
februari 27, 2012 @ 15:58 | Svara
Detta kommer alltid så fort det är något nytt som händer med språket.
Vill minnas en historialektion för några år sedan, där vi diskuterade hur den dåvarande äldre generationen fick samma utbrott när gammelsvenskan började fasas ut.
Vad jag menar är att folk är rädda för förändringar, oavsett vad det är för några.
Tycker dock att man bör hålla sig till förkortningar endast när text-utrymmet är begränsat eller vänner mellan.
Men är det denna väg språket kommer att gå är det bara dumt att kämpa mot det, då det bättre att istället bejaka det och jobba för att själv anpassa sig.
Själv gillar jag förkortningar och tycker att de kan berika språket om man använder de på rätt sätt.
Märta
sa,
februari 27, 2012 @ 15:58 | Svara
Jag kan förstå problemet, speciellt om ”sms-språket” sprider sig till den yttre kommunikationen på ett företag. Jag skulle inte ta det seriöst om bankerna började skriva annat än byråkratiska (även fast det i sig är ett helt hopplöst språk ibland).
Däremot är vissa förkortningar väldigt behändiga, och kommer säkert användas i större grad i framtiden. Sen ser IMHO mer malplacerad ut än imho, versaler sticker ju ut mer.
Märta
sa,
februari 27, 2012 @ 16:04 | Svara
Sen ska det ju såklart skiljas på förkortningar, ex imho, idk eller asap, och på förkortade ord, ex u (you), d (det/de) eller ja (jag), där det sista helt förstör språket och skapar förvirring om vad som menas (grrr!)
Janne
sa,
februari 27, 2012 @ 16:26 | Svara
Angående andra halvan av bloggposten. Jag tycker Skype, Twitter, chat, Facebook etc väldigt ofta har fördelar framför ett ”vanligt” samtal. Ett face-to-face-samtal (eller telefonsamtal för den delen) förutsätter att den som kontaktas har tid just när den andre personen kommer till skrivbordet, man blir säkerligen avbruten i det man höll på med. Alla andra kommunikationssätt har man möjlighet att besvara så snart man har tid.
Kommunikationssätten förändras över tid, get over it. Varje gång jag tvingas slå ett telefonnummer, för företaget jag behöver få tag på inte nås via chat, Twitter eller dylikt, tänker jag att det är förlorad tid för mig, varför ska jag behöva sitta i telefonkö? Jag närmar mig 40, men trivs precis som Tommy bäst vid datorn, med de kommunikationssätt jag har tillhands där. Att man dessutom kan ha kommunikation med många samtidigt, är det nån som talat om det för de där bakåtsträvarna? ;)
Sveder
sa,
februari 27, 2012 @ 18:04 | Svara
Jag förstår nu varför ungdomsarbetslösheten är skyhög. Vem vill anställa en asocial typ i huva eller keps som inte ens vet hur, och på vilket språk, man kommunicerar med den omvärld som de facto anställer folk. Anpassning är bara förnamnet. Men det kostar kanske för mycket för självkänslan, att göra sig anställningsbar.
Maria
sa,
februari 27, 2012 @ 18:58 | Svara
Världen är ju ständigt i förändring och jag tror det kan vara svårt att acceptera vissa nya företeelser som ännu inte har spridits till den vuxna (de som idag i stor mån leder samhällt). Jag tror också det kan kännas jobbigt att inte hänga med… Personligen gillar jag sms-förkortningar i just sms eller på Twitter och Facebook. Däremot skulle jag inte skriva ”LOL” i något viktigare dokument… Och precis som Märta skulle jag inte heller ta banker eller myndigheter på allvar om de började med engelska förkorningar som imho. Igen måste jag hålla med henne om vikten av att göra en distinktion mellan ”nyttiga” förkortningar som imho och t ex ”d e” (för ”det är” ).
Peter
sa,
februari 27, 2012 @ 22:05 | Svara
Jag är 51 år nu och när jag var ung på 70-talet fanns inte det här med datorer o Internet . Då var det räknesticka som gällde i plugget . Men jag har anammat det här med Internet o det där speciella språket som följer med i mess o sms . Jag tycker det är skoj som f*n . Sen håller jag med om att dom där förkortningarna inte passar så bra i löpande text men i ett sms så är det ju bara praktiskt . Jag lärde min morsa sms:a för ett halvår sen på hennes seniorlur för hon är gravt hörselskadad ….. herregud …. nu får jag 10 sms om dagen från henne . Men där kom jag lite ifrån ämnet :-)
Kim Nilsson
sa,
februari 28, 2012 @ 12:47 | Svara
Vem har tid att gå och prata med sina kollegor? Vem tror jag att jag är som bara helt fräckt bryter mig in i deras planerade dag och avkräver svar på mina frågor direkt? Epost, IM, SMS och andra forum är i många fall mycket effektivare. Så länge inte det inte kräver en omedelbar lösning, vilket sällan är fallet.
TkJ
sa,
februari 29, 2012 @ 22:03 | Svara
Sveder: Du menar att de anställda ska anpassa sig till gamla normer istället för att företagen anpassar sig till dagens normer? Jag har blivit anställd ett flertal gånger, och jag är en asocial typ med både huva och keps. Det är kompetensen som räknas – inte hur man ser ut, eller hur man för sig vid kaffeautomaten.
Sveder
sa,
mars 2, 2012 @ 16:30 | Svara
Jag menar att man måste göra sig anställningsbar om man vill ha ett jobb. Det går inte att enbart köra sitt eget ”race”. Söker man ett jobb så får man faktiskt läsa på hos företaget man söker hos och försöka utröna vilken människotyp som den som anställer är, och kanske anpassa sig för att göra ett gott intryck. Det tar som bekant bara fyra sekunder att bilda sig en uppfattning om en ny människa som man möter. Vad gäller kompetens så är den sociala kompetensen precis lika viktig som formell kompetens och båda spelar in. Det finns ingen som anställer en person som man tycker är en idiot eller ser ut som en. Med ca 80000 lediga jobb på arbetsförmedlingen så tycker åtminstone jag att många av de arbetslösa ungdomarna borde kunna ha fått ett jobb, om de gjort sig anställningsbara.